äljaren kan ha på köparen.162Ett mer vidsträckt tillämpningsområde för återtagandeförbehållet skulle dessutomöka risken för kopplingsförbehåll. Något som lagstiftaren strävat efter att förbjuda,genom exempelvis det indirekta förbudet om kopplingsförbehåll i AvbetL 7 och detdirektaförbudetmotavräkningsförbehålliAvbetL6 .163Ettotillåtetkopplingsförbehåll är för handen om säljaren via återtagandeförbehållet försöker säkraandra fordringar genom att avtala om en rätt att återta varan intill köpeskillingsfordranochandraeventuellafordringarärlösta.164Detindirektaförbudetmotkopplingsförbehåll framkommer inte helt tydligt i AvbetL. Enligt 7 1 st. får endast ettåtertagande ske om köparen är i dröjsmål med betalning av kreditfordran, som ärsäljarens fordran på köpeskilling plus eventuella räntor.165 Av paragrafens andra stycke158NJA 1958 s. 577 (se särskilt JustR Karlgrens tillägg), NJA 1966 s. 350, Hessler, s. 365 f. ochHelander, s. 637.159 SOU 1977:24, s. 83. Jfr NJA 1980 s. 219. Se även Hessler, s. 365 och Helander, s. 616. JfrZackariasson, s. 57 f. angående omsättningsintresset som argument för borgenärsskydd.160 NJA 1958 s. 577, Helander, s. 637 och Håstad, s. 196.161 Se exempelvis prop. 1977/78:142, s. 71, Hessler, s. 365 f. och Rodhe , s. 185 f.162 Enligt AvbetL 6 medges dock avräkning mot köpeskillingen även för reparationskostnader somsäljaren haft. Det rör sig dock om ett undantag med avgränsat tillämpningsområde. Se prop.1977/78:142, s. 74.163 Se ovan under delkapitel 3.2.1 och prop. 1977/78:142, s. 71 ff.164 SOU 1977:24, s. 82 och Håstad, s. 196. Jfr ovan refererade NJA 1976 s. 251 där det inte varsäkert hur stor del av de olika containrarna som var avbetalade. Om säljaren tillåtits ta tillbaka encontainer hade det utgjort en otillåten koppling eftersom det inte varit säkert om den containernhörde ihop med ett avtal som inte v

r pengarna till något annat. Krediten som då beviljats ärnärmast att likna vid en försträckning som inte ger upphov till någon sakrättsligtskyddad fordran.176 Genom att krediten beviljas av tredje man, som sedan ofta är densom direkt betalar köpeskillingen till säljaren, har säljaren aldrig egentligen avtalat omnågot avbetalningsköp. I vart fall blir effekten närmast att likna vid ett kontantköp ochden kredit som kreditgivaren beviljat blir då att anse som en försträckning.177 Det leder isin tur till att förbehållet om återtaganderätt saknar verkan; fordran somåtertagandeförbehållet varit ägnad att säkra, köpeskillingsfordran, är ju redan löst. Attsträcka ut återtagandeförbehållet att gälla som säkerhet för annan fordran änköpeskillingsfordran har inte varit aktuellt.178 Säljaren har därför ingen rättighet attöverlåta till finansiären.3.6.3 Några exempel från praxisTvå rättsfall kan tjäna som exempel på det nyss sagda. I NJA 1966 s. 350 hade R såltbutiksinventarier till J för en summa om 50 000 kr. Köpeskillingen skulle enligtparternas avtal erläggas dels genom en handpenning, dels genom att J skulle betala 5000 kr per år på ett lån taget av J hos Handelsbanken. För låneavtalet hade LEA-bolagetgått i borgen. R förbehöll sig äganderätten enligt avtalet. J betalade hela köpeskillingentill R så fort lånet betalats ut. I samband med betalningen överlät R sina rättigheter ochskyldigheter enligt köpeavtalet till LEA-bolaget (borgensmannen). J gick sedermera ikonkurs och LEA-bolaget tvingades därför att betala lånet till banken. Därefter gjordeLEA-bolaget gällande att de hade bättre rätt till inventarierna enligt förbehållet.174175Se rättsfallen NJA 1966 s. 350, NJA 1975 s. 198 och NJA 1980 s. 219.NJA 1958 s. 577 (JustR Karlgrens tillägg). Hessler, Avbetalningsköp och köp med avbetalning,s. 173. Skulle parterna, likt jag poängterade ovan, ha omförhandlat äldre krediter in

n änköpeskillingsfordran har inte varit aktuellt.178 Säljaren har därför ingen rättighet attöverlåta till finansiären.3.6.3 Några exempel från praxisTvå rättsfall kan tjäna som exempel på det nyss sagda. I NJA 1966 s. 350 hade R såltbutiksinventarier till J för en summa om 50 000 kr. Köpeskillingen skulle enligtparternas avtal erläggas dels genom en handpenning, dels genom att J skulle betala 5000 kr per år på ett lån taget av J hos Handelsbanken. För låneavtalet hade LEA-bolagetgått i borgen. R förbehöll sig äganderätten enligt avtalet. J betalade hela köpeskillingentill R så fort lånet betalats ut. I samband med betalningen överlät R sina rättigheter ochskyldigheter enligt köpeavtalet till LEA-bolaget (borgensmannen). J gick sedermera ikonkurs och LEA-bolaget tvingades därför att betala lånet till banken. Därefter gjordeLEA-bolaget gällande att de hade bättre rätt till inventarierna enligt förbehållet.174175Se rättsfallen NJA 1966 s. 350, NJA 1975 s. 198 och NJA 1980 s. 219.NJA 1958 s. 577 (JustR Karlgrens tillägg). Hessler, Avbetalningsköp och köp med avbetalning,s. 173. Skulle parterna, likt jag poängterade ovan, ha omförhandlat äldre krediter in iköpeskillingen kan en domstol i händelse av tvist jämka ner köpeskillingen med tillämpning avAvtL 36 . Det är osäkert huruvida förbehållet skulle stå sig mot tredje man i sådana fall.176 Hessler, Avbetalningsköp och köp med avbetalning, s. 170. Angående begreppet försträckning,se Håstad, s. 153.177 Hessler, Avbetalningsköp och köp med avbetalning, s. 173.178 Se bl. a. NJA 1958 s. 577 och NJA 1975 s. 198. Jfr även NJA 1976 s. 251.43HD ogillade LEA-bolagets talan. HD anförde i domskälen att eftersom J lånat summan isamband med köpet och betalat hela köpeskillingen till R i samband med köpet, vilkethela tiden varit parternas avsikt, hade de årliga avbetalningarna varit att anse somåterbetalning av borgenslånet. Det hade a

rottet och att Sdärför fick anses ha övertagit Drabantmaskiners kvarstående villkorliga äganderätt.Relevansen av att betalningen skedde efter konkursutbrottet har ifrågasatts av bådeHelander och Håstad.181Såväl Helander som Håstad för en diskussion i anslutning till TR:s domskäl där TRanfört att S:s rätt att göra gällande återtagandeförbehållet gällande regressfordran följtav reglerna om borgensmans rätt att tillgodogöra sig betalning ur säkerhet som stått till179180181Jfr NJA 1975 s. 198.Det rörde sig om en form av andrahandspantsättning.Se Helander, s. 648 f. och Håstad, s. 197.44borgenärensförfogande.182DetvarföljaktligenintedetavSuppställdaåtertagandeförbehållet som gav S rätt till regressfordran, utan Drabantmaskinernsursprungliga återtagandeförbehåll som i och med att S infriade borgensåtagandet förtsöver till S. I det här fallet framträder en viktig skillnad i förhållande till de likartadeNJA 1966 s. 350 och NJA 1975 s. 198. Det ursprungliga återtagandeförbehållet hadeställts upp som säkerhet för köpeskillingsfordran, inte som i de två andra där det rört sigom en bankkredit. Därför fanns, till skillnad från NJA 1966 s. 350 och NJA 1975 s. 198,i det här målet en säkerhetsrätt att överföra till borgensmannen.Att undgå problematiken med låneköp borde i praktiken inte vara särskiltkomplicerat. Det viktiga är att säljaren är den som beviljar krediten och ställer uppåtertagandeförbehållet.183 Därefter har säljaren alla möjligheter att överlåta fordran tillen extern finansiär för att snabbt få betalning. Hade upplägget med låneköp tillåtits hadedet öppnat upp för en mer vidsträckt tillämpning av återtagandeförbehållet. Det hade isin tur, som tidigare anförts, inskränkt panträttsinstitutet utan att det finns några direkttvingande skäl för det. Man hade dessutom tvingats acceptera en rörelse i riktning motatt tillåta kopplin

Håstad för en diskussion i anslutning till TR:s domskäl där TRanfört att S:s rätt att göra gällande återtagandeförbehållet gällande regressfordran följtav reglerna om borgensmans rätt att tillgodogöra sig betalning ur säkerhet som stått till179180181Jfr NJA 1975 s. 198.Det rörde sig om en form av andrahandspantsättning.Se Helander, s. 648 f. och Håstad, s. 197.44borgenärensförfogande.182DetvarföljaktligenintedetavSuppställdaåtertagandeförbehållet som gav S rätt till regressfordran, utan Drabantmaskinernsursprungliga återtagandeförbehåll som i och med att S infriade borgensåtagandet förtsöver till S. I det här fallet framträder en viktig skillnad i förhållande till de likartadeNJA 1966 s. 350 och NJA 1975 s. 198. Det ursprungliga återtagandeförbehållet hadeställts upp som säkerhet för köpeskillingsfordran, inte som i de två andra där det rört sigom en bankkredit. Därför fanns, till skillnad från NJA 1966 s. 350 och NJA 1975 s. 198,i det här målet en säkerhetsrätt att överföra till borgensmannen.Att undgå problematiken med låneköp borde i praktiken inte vara särskiltkomplicerat. Det viktiga är att säljaren är den som beviljar krediten och ställer uppåtertagandeförbehållet.183 Därefter har säljaren alla möjligheter att överlåta fordran tillen extern finansiär för att snabbt få betalning. Hade upplägget med låneköp tillåtits hadedet öppnat upp för en mer vidsträckt tillämpning av återtagandeförbehållet. Det hade isin tur, som tidigare anförts, inskränkt panträttsinstitutet utan att det finns några direkttvingande skäl för det. Man hade dessutom tvingats acceptera en rörelse i riktning motatt tillåta kopplingsförbehåll eftersom återtagandeförbehållet inte ursprungligen varitavsett att säkra den beviljade krediten, utan köpeskillingen som redan är betald.3.7 SammanfattningNumera står det klart att det inte spelar någon roll om f

n)Wahlström, R, Den sakrättsliga giltigheten av ägarförbehåll ska prövas genom sedvanligavtalstolkning, JT 201920 s. 454463 (cit: Wahlström)Zackariasson, L, Borgenärsskydd och specialitet, Iustus 2012 (cit: Zackariasson)InternetkällorFriberg, S, Brottsbalken (1962:700) 10 kap. 4 , Karnov, kommentaren senastuppdaterad 2020-01-01. http://www.pro.karnov-group.se (läst: 2020-05-07)Schytzer, J, Wadell, O, (Konkurs)gäldenärens avtal utifrån ett företagsekonomisktperspektiv,https://svjt.se/content/konkursgaldenarens-avtal-utifran-ett-foretagsekonomiskt-perspektivftn1 (preprint till SvJT 2020-05-04)88RättsfallNJA 1908 s. 449NJA 1917 s. 154NJA 1918 s. 441NJA 1923 s. 80NJA 1932 s. 103NJA 1932 s. 292 (Krupps äganderättsförbehåll)NJA 1932 s. 564NJA 1932 s. 577NJA 1934 s. 234NJA 1935 s. 152NJA 1938 s. 80NJA 1941 s. 711 INJA 1942 s. 195NJA 1958 s. 577NJA 1959 s. 590NJA 1960 s. 9NJA 1960 s. 221 (Asfaltsbolagets dörrar)NJA 1965 s. 244NJA 1966 s. 350NJA 1969 s. 285NJA 1971 s. 288NJA 1974 s. 660 (Industriportarna)NJA 1975 s. 198NJA 1975 s. 222NJA 1976 s. 13489NJA 1976 s. 251NJA 1978 s. 593 (Det tyska äganderättsförbehållet)NJA 1980 s. 46NJA 1980 s. 219NJA 1989 s. 304NJA 1992 s. 414NJA 1993 s. 764NJA 1994 s. 506NJA 1995 s. 367 IINJA 2004 s. 534NJA 2006 s. 45NJA 2009 s. 79NJA 2009 s. 500 (Saras pengar)NJA 2012 s. 419NJA 2014 s. 960 (Det Andra Bolaget)NJA 2015 s. 741 (Partneravtalet)NJA 2019 s. 195 (Husbilarna)NJA 2019 s. 638 II (Connecta)90